Honey......

Passivt kvinnligt förtryck med uppsägning som konsekvens

Att vakna klockan 9:00 när man kommer i säng vid 5-6 varje dag är prövande. Även om kroppen slutligen ställer om sig protesterar den och sömnen blir ryckig. Folk som sitter i isoleringscell sover och vaknar tydligen i takt med morgon och kväll. Vi är på något vis förbundna med naturen oavsett omständigheter. Första veckan var lättnaden över att ha ett jobb, de lustiga situationerna med irländarna Owen och James samt den interna tävlingen om vem som kunde bära flest tallrikar en motiverande rekyl från stadiet av stressad ovisshet.

Andra veckan hade sömnen börjat förlänga sig till sen eftermiddag. Sannolikt beroende på de AW:s som slutade vid sex-snåret. Att jag var bäst på såväl tyska som firmaspråket engelska ledde till ömsom beundran och ömsom försmädlighet - bland tjejerna. Alla dessa öststaterskor…………

Därtill alla dessa gäster från så många främmande kulturer. Fascinerande, sedermera tärande. Kineser som inte förstår att man ska beställa något och som sedan inte begriper att man kanske ska äta maten för att sedan sitta fem stycken på tre stolar, för att slutligen inte ge dricks och inte le en enda gång.

Italienare som ställer frågor utifrån vad de vill ha utan att studera menyn och sedan bara dricker vatten, skräpar ned maximalt och slutligen inte dricksar. Juggar som bara vill dricka sprit och blänga in i väggen. Greker är de bästa medarbetare man kan ha.

–Honey, dats okay but try this instead. Honey, I love your attitude, but this is better. Honey, I don’t need your help. Honey, dis. Honey dat. Honey, honey, honey, honey…….Sedan när är det vedertaget att brudar mellan 20 och 25 kallar en man i 35-års-åldern för “honey” varje gång de pratar med honom?

För övrigt undrar man hur mycket man måste flirta med dem för att de ska hålla sig lugna samtidigt som man måste hålla på att ignorera dem lagom mycket för att inte vara för mesig. Så djävla komplicerat med kvinnor - femton skilda dramatiska processer som triggar varandra från dag till dag. Gud förbjude att de skulle bli bjudna på sprit av gästerna - de skåpsuper ju själva för att jobbet är för tråkigt.

Vecka fyra.

Pikén satt något tajtare. Sömnbrist hade börjat kompenseras med jobbkrök och en massa pommes. Fingertopparna placerades vid hårfästet och strök ansiktet till strax under hakan. Vände mig bort från spegeln och släckte. Gick in på Hemliga Hörnet och tände en tagg. Tuggade skumkronan och halva ölen med en klunk. Det blev två öl innan jag gick vidare till jobbet.

Gick runt baren, via köket och ned i källaren och hängde av mig jackan. Väl tillbaka lade jag telefonen på laddning. Såg inte min stationsindelning och gick direkt en trappa upp. Inte placerad där heller. Gick ned. Möttes av Owen som sade att de hade bytt mitt pass med någon annan. Jag skulle ha jobbat idag, men är sedan ett par timmar tillbaka ledig och kan komma in imorgon istället.

Gick ned och hämtade jackan, lämnade tillbaka den senaste veckans dricks, tackade för allt och sade upp mig med omedelbar verkan - sorry for the inconvenience!

Varje steg mot dörren blev lättare, drog up den på vid gavel, vände mig om, vinkade och utbrast “Good Bye”.

– HONEY! You can’t go I want you to stay! Dörren gick igen bakom mig.